varje gång

varje gång du vänt bort blicken
då du borde ha mött min

varje gång du stängde dörren
då du borde ha släppt in

varje gång du visat något
som jag aldrig sett förut

varje gång du synat flaskan
och nån annan kommit ut

varje gång du log och skrattade
när allting var så fel

varje gång jag grämt mig över
att jag aldrig gör dig hel

varje gång jag tittat på dig
och bara vetat "det är han"

varje gång jag velat känna
att du var min äkta man

varje gång jag gett en till chans
"för det blir nog bättre sen"

varje gång jag gick tillbaka
som jag aldrig gör igen

i'm back
and i'm broken
som vanligt

when i turn around

you won't be there
you never will again

sad
slightly
but mostly out of hope
and all the beliefs that are requried to start over again

when i turn around i want to able to crash
and burn
and i want you to want me to do it
so that your caress can soothe me
like i need it to

grief
no
or maybe just a bit
why can't it just be my turn now
i need confirmation
that it can be different
because all i see now is the same

patterns
in the back of my head
never stops

is it just natures way of teeling when it goes too far
too quick
or
too slow

i don't want to turn around
and see noone
anymore

but this isn't what i expected at all

rollen är tom
som aldrig förr
verkligen ingen där

inte ens idag kunde jag framkalla någon huvudroll som kunde fylla i vakansen
ens bara för en stund
det föreblev
eller
någorlunda iallafall

men om jag tyckte att jag hade satt mig själv i en komplicerad sits förra gången
så är det ingenting mot nu
tänka sig att det är du av alla människor jag ser
när jag sluter ögonen
definitivt den mest komplicerade cirkeln att sluta
någonsin
om man inte jämför med hur det var förra gången
den som var för så länge sedan
alldeles i början av allt
nästan i början av livet

allt jag skulle vilja är att du kysser mig
strange as it seems

nejnejnej

allt är verkligen borta nu

ärligt

allt som är nu är bara ett krampaktigt fasthållande av minnen som en gång i tiden som betydde något
kanske allt
som påverkade
som berörde
men som ärligt talat nu bara inte känns nånting

och det mest tragiska är att jag nästan är mer ledsen nu
när nån inte ens spelar rollen för mig längre
än vad jag var när han spelade rollen, men aldrig i min film

och ribban är som sagt nu högre lagd än nånsin
satt och tänkte på det idag faktiskt

oddsen för att jag kommer att jag snart kommer vara på väg till någon

som väntar hemma i sin grymt snygga lägenhet med massor av böcker och konst, magnetic fields i stereon på lagom volym, i färd med att laga middag åt oss
inga halvfabrikat givetvis
och som jag sen ska svänga förbi en vernissage på andréhn-schiptjenko, ett glas vin på inferno och senare en konsert på debaser medis med
allt hand i hand givetvis
och som jag kommer få vakna bredvid nästa morgon
vi båda leendes givetvis
och som jag är så attraherad av att jag knappt kan titta på honom utan att rodna
(ännu mer än förra gången)
och dito givetvis

är väldigt väldigt små

men nångång så
så ska väl allt bli som jag vill
eller också helt tvärtom

det kanske rentutav är det jag behöver

jag saknar

att inte ha någon som spelar den rollen i huvudet längre

för inga ersättare duger och då blir det ändå inte samma sak

jag har valt själv att låte de filmerna ligga i arkivet ett tag, inte låte de ha matinévisningar flertalet gånger om dagen som de haft förut

jag saknar att jag inte saknar honom längre

jag saknar att han inte inspirerar mig till att skriva längre

jag saknar tiden innan jag insåg att han inte är värdig all min energi

jag saknar tiden innan jag insåg allvaret

jag saknar tiden innan jag tog förnuftet tillfånga

för visst står jag här på smärtans valplats och ser att solen lyser, men jag sår själv, och det är självvalt

rätt skumt vad man kan utsätta sig för i ännu komstigare syften

och när jag sluter ögonen så är han inte där längre, äntligen, men gud vad jag saknar att somna ensam i slutet av filmen i huvudet

och han är inte värd det

och han skulle aldrig ha känt samma sak

och det skulle aldrig ha fungerat

(allt det där uppenbara)

men nu när det är över

till och med i huvudet

mår jag inte bättre ändå


och tyvärr så undrar jag om jag nånsin kommer kunna känna allt det där stora, naiva, oförstörbara, galna, passionerade, barnsliga, pretantiösa, vackra igen

gott nytt år

finally

leave the body
leave the mind

i'm letting you go now

for good

(and i'm not looking back and holding my hand out this time)

you had it
but it's ok
i'm not naive

you need something far bigger than me
you need yourself
and everything you have yet to discover about all that is you

i'm not gonna help you anymore
i'm sorry
but i have to tend to me now

you have to leave my heart now
(and you have)

du är giftet
när du verkar
stannar jag
upp
strömmar genom mig
genom din blick
genom alla de döda tingen
färger
alla löften bryts

du är källan
ifrån vilken
jag aldrig kunde dricka mig otörstig
mina läppar minns smaken
av dig
och allt runtomkring
som var du
jag sjunker till botten
av dig
igen

du är förändringen
som aldrig skedde
som aldrig nådde
någonstans
i närheten av mig

genom fönstret kan jag se
dig
och nästan allt
som var du
mellan mig och glaset
finns det dolda
hur du rör dig
försvinner bort
imman
jag andas så tungt
igen

du hann aldrig se åt mitt håll

något ihåligt
som ekade
tomt
är allt som du aldrig hann älska

fönstret är borta
ur minnet
jag orkar inte följa dina steg
med blicken
längre

reviderad

det här är mitt avsked till dig
(trots att det var åh så länge sen)

någon annan låg troligtvis hos dig
du smekt hennes panna så lätt
du har tagit allt som hon gett
och hon har ditt famntag känt om sig

jag vet, vi är kravlösa själar
som ibland finner ro hos varann
vi söker ej kärleken sann
vi vägrar bli kättjade trälar

men jag har börjat fundera
älskarinnan i din utopi
hon som hoppas att det kommer bli ni
det kommer nog aldrig fungera

jag vaknade bredvid dig idag
jag såg dig, och jag kan inte stanna
någon annan får nu kyssa din panna
någon annan, som icke är jag